Benjamin Juhlin

Om det roliga i livet: dvs ekonomi och anarki

Mot tvång och stat, för ett samhälle utan härskare

with 2 comments

Jag har varit med i Miljöpartiet i lite mer än sex år nu. Jag har spenderat en stor del av mitt tonår i Grön Ungdoms lokaler. Jag har träffat inspirerande och engagerade människor och lärt mig massor. Det har varit en fantastisk tid. Men nu har jag bestämt mig för att lämna Grön Ungdom och Miljöpartiet.

Jag har under en rätt lång tid varit mer liberal än andra i Miljöpartiet. När medlemmar i Miljöpartiet pratat om fördelar med en stor stat har jag förhållit mig skeptisk till statens förmåga att lösa svåra problem och istället läst författare såsom Milton Friedman, Thomas Sowell, James Buchanan, Donald Leal, Mattias Svensson och Frédéric Bastiat.

Denna inspiration har gjort att jag vill belysa frågor som den vanliga miljöpartisten inte har gjort, och att jag förespråkat andra lösningar. Men jag har inte haft några problem med att vara medlem eftersom att jag ändå hållit med om den grundläggande biten; att det behövs en stat för att lösa vissa problem.

Samma intresse som gjorde att jag började läsa dessa författare gjorde även att jag stötte på den österrikiska ekonomiska skolan. I den fann jag ett sunt ekonomiskt tänkande, den samhällsvetenskapliga metoden praxeologi och tankar som gjorde att saker föll på plats för mig.

När jag läste Ludwig von Mises, Henry Hazlitt och Israel Kirzner förstod jag varför man inte kan se på ekonomi och andra samhällsvetenskapliga ämnen som naturvetenskaper. Jag började förstå mig på ekonomi och jag förstod varför det mesta staten gör stör den fredliga samvaro som naturligt uppstår när folk får utbyta tjänster och varor ifred.

Detta var inget som gjorde att det var omöjligt att vara medlem i Miljöpartiet. Men även om detta var radikala tankar så skulle det inte sluta där.

För den som är intresserad av sund ekonomi kommer förr eller senare att träffa på Murray N. Rothbard. Och det gjorde jag också. Under hösten 2012 läste jag Rothbards Magnum Opus Man, Economy, and State. I den förklarar Rothbard med hjälp av en solklar praxeologisk härledning varför staten aldrig kommer att kunna bidra till något positivt. Rothbard använde sig av den Misesianska grunden som förklarade varför staten skulle hålla sig utanför det mesta till att förklara varför staten skulle hålla sig utanför allt.

För mig var detta egentligen inte ett särskilt stort intellektuellt steg. Om man tror att monopol är dåligt när det gäller produktion av en mängd olika varor är det inte särskilt konstigt att tro att monopol på produktion av säkerhet är dåligt. Det kan faktiskt vara det farligaste monopolet av alla.

Men när jag insåg detta så bestämde jag mig för att lämna Miljöpartiet, just för att jag inte ens håller med om partiets grundtanke. Jag tror inte att det behövs en stat. Jag är övertygad om att staten är direkt skadlig och att den är den värsta organisationsform människan har sett. Och jag vill ägna mitt liv åt att bekämpa den.

Annonser

Written by Benjamin Juhlin

mars 28, 2013 den 19:00

Publicerat i Uncategorized

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. När man som parti bara blir en gisslan för det blå eller röda blocket har det gröna förlorat sin kraft. Det är klart att det går att räkna upp frågor där man nått framgång. Som exempel på feldistination i MP är att förutom vanlig tillväxt finns en grön tillväxt parallellt. Kaka på kaka bygger vi JAS-plan som Spralliansen vill ska vi bygga vindkraftparker och samtidigt går 10 kärnkraftverk för fullt. MP kommer att hamna i en fälla där ingen vet vem som gör upp med vem och om vad. Senaste är migrationspolitiken som blivit helt snurrig då staten tar på sig allt ansvar. Kommunerna ser på, ideella organisationer tittar på liksom enskilda. Samma gäller andra frågor som politikerna ska lösa. MP har som det ekonomiskt minst kunniga partiet allt från À till Ö och kan göra upp bara det är grönt. Men har man ingen konsekvent syn på tillväxtens gränser, ingen styrkeposition mot vare sig rött och blått samt saknar ekonomisk skolning lär MP snart bli ett flumliberalt intresseparti för främst lärare och statsanställda. Där finns en facklig bas men miljön är för smal och ekonomi måste man erkänna att saker kostar pengar och staten och kapitalet sitter insamla båt…och sida vid sida följs de också åt.

    pierreringborg

    mars 29, 2013 at 00:01

  2. Reblogged this on pierreringborg.

    pierreringborg

    mars 29, 2013 at 00:06


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s