Miljökapitalisterna – lite bra, lite dåligt

Miljökapitalisterna är namnet på den bok entreprenören Carl Hall skrivit. I boken får vi läsa om “hur svenska entreprenörer tjänar miljarder på att rädda vår planet”. Författaren Hall har träffat en mängd olika entreprenörer och berättar om deras idéer, som han beskriver som “trender”, och diskuterar varför och hur Sverige bör bli en “miljökapitalistisk nation”.

Jag var väldigt skeptisk till en början. Budskapet om att vissa människor nu kan tjäna pengar på miljövänliga saker kändes naivt och överdrivet optimistiskt. Men efter att ha läst boken är jag bara ganska skeptisk, den innehåller betydligt fler poänger än den vanliga miljöboken. I boken får vi en realistisk förklaring av hur incitament fungerar och till och med en förklaring av varför marknadsekonomins prismekanismer är viktiga, även om författaren sedan tyvärr precis som alla andra tror att miljöfrågan skulle vara ett gyllene undantag där planekonomi är bättre.

Men jag börjar med det som var bra. “Vi kan inte lita på altruistiska motiv hos människor … Det måste ligga i människors egenintresse att man kan tjäna eller spara pengar på att vara miljövänlig” skriver Hall och ekonomen i mig ler. Detta exemplifieras senare i boken då vd:n för ett utsläppshandelsföretag berättar om hur de lyckades göra mer för klimatet genom att vara ute efter att göra vinst jämfört än om de agerat ideellt.

På detta område är boken väldigt bra och tydlig. Incitament spelar roll och företag ska gå med vinst.

Övriga delar av boken är dock inte lika bra. Där försvaras inte någon form av miljöliberalism, istället ifrågasätts kapitalismen och den fria marknaden ständigt. Även om marknaden enligt Hall med ett “decentraliserat beslutsfattande” effektivt kan “fördela resurser” så utgör miljön ett fall då marknaden måste störas. Hall skriver bland annat att staden är ett sådant ekosystem att det måste bestämmas över gemensamt, och det är bra att vi i Norden har erfarenhet av kollektivt beslutsfattande för att kunna styra den urbana staden. Varför inte marknaden som tydligen ska vara bra på att fatta komplexa beslut inte kunde klara av detta problem förklaras aldrig.

Denna ambivalenta hållning återkommer på flera ställen i boken. Hall skriver att det är viktigt att politikerna inte lägger sig i teknikval eller försöker detaljstyra. Vi får höra att subventioner till vindkraft inte är en bra lösning eftersom det inte är tillräckligt generellt, vilket han förvisso har helt rätt i. Men bara tio sidor senare får vi läsa om varför staten borde ta folks pengar och “satsa” dessa på en grön industri, helt tvärtemot det han skrivit tidigare!

Punktinsatser har en svaghet då de ofta skapas bara för att gynna politikernas godtyckligt utvalda favoriter säger Hall. Vad denna miljökapitalist dock inte nämner är att det inte bara är politiker som favoriserar verksamheter genom staten, alla som vill verka genom staten kommer göra det. Detta gäller i högsta grad för kapitalister och är så vanligt att det har flera namn: crony capitalism, korporativism och statskapitalism för att nämna några. Och just detta börjar man oroa sig för när man läser sista kapitlet. Uppmaningar till strängare lagstiftning, stora satsningar på de “trender” som beskrivits tidigare i boken och exportsubventioner gör att man börjar fundera på om boken inte snarare borde hetat miljökorporativisterna.

Avslutningsvis kan man säga att Miljökapitalisterna är en bok som tillför ett perspektiv som är nytt och ganska intressant. Tyvärr går inte boken hela vägen och för den som är intresserad av ett heltäckande försvar av miljöliberalismen så får man leta någon annanstans.